Tänd ett ljus

Egen låt och sång av Marcus vid sin mammas kista i Gillberga Kyrka 2010
Feeding Your Enemy

Här kan du tända ett ljus till minne av May-Britt

14 svar till Tänd ett ljus

  1. Wolfgang skriver:

    Det har nu brunnit ett ljus vid ditt minnesaltare här hemma sedan den dagen då du gick bort min älskling. I januari blir det ett helt år. Ett ofattbart år! Jag saknar dig enormt!
    Ingen kan ersätta dig i vårt hem. Vore bra om du hälsade på lite oftare med dina små hyss. Såsom när hall mattan hade flyttat sig nästan en hel meter mot köket. Eller när du placerade en köks svamp precis där jag nyligen hade gnott febril på en fläck med en trasa. Jag fick se den när jag efter en timme återvände till köket för att kontrollera min egen städning och göra mig en kopp kaffe. Våra gemensamma berg längtar efter dig, våra sjöar, våra gamla klosterruiner där vi trivdes. För att inte tala om våra gamla kyrkor uti landskapen. Våra kaffestunder i svampskogen var alltid något alldeles speciellt. Våra upptäcktsresor tillbaka i svensk historia i de olika landskapen
    var också mycket speciella. Du var en förstående och mycket levande själ i min närhet under 31 år. Tack för allt min lilla gumma! Hälsa Maja Cajsa och Biskopen på den så kallade andra sidan. För att inte tala om Kalle under sin gran vid sjön i Gillberga.
    Jag älskar dig!

  2. Zenita Olausson skriver:

    Jag tänder ett ljus för dig. Saknar och tänker på dig dagligen. Hade jag kunnat tända alla ljus som tänds i världen nu i juletid hade alla ljusen varit för dig. Om det finns en andra sida hoppas jag att du är med oss, du vet och vi hoppas. Älskar dig.

  3. Hanna Nyvelius skriver:

    Jag tänder ett ljus för Dig
    Jag tänker på Dig och jag saknar Dig
    Alltid finns du i mina tankar, mitt minne och mitt hjärta
    Saknaden av Dig är stor
    Men jag glömmer dig Aldrig
    <3

  4. Mahlin Ahlberg skriver:

    jag tänder ett ljus för en ängel, för dig farmor.
    det går inte en dag utan att jag ägnar en tanke åt dig.
    mitt hjärta slår ett extra slag för dig.
    saknaden finns alltid där, precis som du i mitt hjärta.
    du var något helt speciellt, och jag är glad att jag fick lära känna dig, världens finaste farmor.
    vi ses i nangijala.
    <3

  5. Anneli Karlsson skriver:

    Jag tänder ett ljus och sänder dig ett stilla samtal
    med ord som aldrig blev sagda
    tankar som aldrig fick mötas
    tror att i detta nu kan vi ändå
    få till en liten stund av kontakt
    så får det bli tills vi möts igen

  6. Maria Olausson skriver:

    Jag tänder ett ljus för dig min älskade mormor.Jag saknar dig och jag älskar dig. Om du hade funnits här brevid mig här framför en brasa som du och jag hade kämpat med så skulle jag säga till dig, jag älskar dig och jag hoppas att du och jag aldrig skulle dö och alltid finnas här för dig och mig.

    kram maria hoppas att det kommer ett liv efter döden

  7. Jörgen Oinonen skriver:

    Nu har snart ett år passerat. det gör ingenting lättare. Tänder ett ljus och tänker på dig.

  8. Wolfgang skriver:

    Om ca: en timma är det exakt ett år sedan du gick bort. Senare den morgonen lämnade Marcus och jag sjukhuset med tunga steg, efter flera dygn vid din sida. Du såg minst tio år yngre ut i din fina vita skrud som sjuksystrarna hade höljd kring din späda kropp. Bredvid dig brann ett levande ljus, dina händer var knäppta som i bön. Hela din lekamen andades en frid som jag inte hade sett hos dig på flera år. Jag såg att alla plågor hade försvunnit ur ditt ansikte. Trots att du var borta, kände vi samtidigt en lättnad över att slippa se dig plågas. Vi stannade en stund hos dig i rummet och tog ett känsligt farväl. Jag minns att jag till och med vinkade upp mot taket i sjukrummet. Eftersom själen, den oroliga och förvirrade själen, brukar befinna sig just här en stund efter det att någon har gått bort. Det finns otaliga vittnesbörd om detta från dem som tvingades tillbaka in i kroppen. Man kan ju ha vilken åsikt som helst om detta. Men både du och jag anade en fortsättning under alla våra år tillsammans. Livet som vi levde tillsammans var egentligen ett ganska rikt liv, med tanke på alla våra fina upplevelser under solen. Visst fanns det en del mörka moln på horisonten som i alla andra liv, men vi lyckades alltid få solen att åter tränga igenom. Resan hem från lasarettet i bilen den morgonen kan knappast beskrivas. Som tur var fanns Marcus med.

    Inom mig finns ju alla färder till och från lasarettet kvar. Cancern är en lömsk sjukdom som inte bara påverkar den som drabbas, utan också allt och alla runtomkring. Jag minns till exempel vårt febrila sökande vid varje besök efter en parkeringsplats vid sjukhuset, där alltid hela Värmland tycktes vilja parkera sina bilar på en och samma gång. Jag minns att garaget där de döda forslades ut från sjukhuset, låg alldeles bredvid denna parkering. Hur jag drog dig närmare mig för att avleda din blick, när en sådan bil just var på väg ut från garaget. Jag minns den unga mamman som vi försökte uppmuntra, när hon med föräldrarna berättade att hon hade övergivits av sin pojkvän, precis när hon hade fått bröstcancer. Hur föräldrarna ställde upp för sin dotter, genom att vistas så mycket som möjligt hos henne. Trots att de bodde i Göteborg. Vi såg båda den förtvivlade blicken hos den unga mamman, vi gav henne båda en kram och uppmuntrade henne så gott det gick. Det var som om era tider vid sjukhuset var koordinerade, då vi träffade henne vid flera besök.

    Jag minns den långa väntan på drygt en månad innan man hade tid att ta prover på din tumör. En olidlig lång väntan, före allt av behandling. Hur vi under den tiden åkte ut i landskapet så mycket som möjligt, för att tillsammans uppleva den tid som fanns kvar. Oroliga inre röster i jaget, påminde mig ständigt om att skynda på. Det finns inte mycket tid kvar! Skynda dig! Skynda på! Utåt var ju allt bra och det skulle bli bättre, bara du kom under vård. Vi åkte till Kullängsstugan i Tiveden och drog vidare mot Boxholm. Där de mördade polisernas minnessten fanns bredvid vägen i Malexander, där gick du ut i småregnet för att ta en bild. Mina tankar när jag från bilen betraktade dig i regnet vid vägkanten, där minnesstenen påminde mig om en gravsten med färska blommor i en vas. Ja! De tankarna behåller jag för mig själv!
    Det blev flera sådana skyndsamma mycket oroliga turer, som samtliga finns på film.

    Så minns jag hur jag med avsky hörde den kvinnliga läkarens röst, då hon tog oss båda med in i läkarrummet på strålningsenheten vid Karlstads sjukhus. Jag hade inte ens hunnit stänga dörren bakom mig. När hon högt och tydligt deklarerade…” Vi kan inte bota dig!” Det var två strålningar kvar. Tumören var inte kontrollerad genom röntgen eller på annat sätt. Du föll i gråt där du satt i rullstolen. Tidigare hade du ramlat hemma och slagit i en kota som hade tryckts in, så du hade ont och lite svårt att gå. ”Varför gråter hon”!”Har hon ont, eller är det för mitt besked”! fortsatte den kvinnliga känslokalla läkaren
    med sin tydliga ”über alles röst” Jag trodde inte mina öron! ” För ditt besked så klart fräste jag omtumlad fram!” Och vem var hon? Hon hette ju May-Britt och satt bara en meter framför dig i rullstolen. Varför frågade du inte henne själv? Hon hade faktiskt ett eget namn du känslokalla fisk!

    Sedan den dagen var May-Britt alltid rädd att träffa dig. Vi talade om att byta läkare. Samtidigt som May-Britt började namnge dina mediciner efter ditt namn…Brittas Blommor…Brittas Sprattelvatten…osv. För mig var hela denna händelse ett bevis på att svensk sjukvård tydligen var överreklamerad. Den långa väntetiden på över en månad för provtagning av tumören vill jag heller inte uppleva igen! Idag är Britta överläkare på samma sjukhus. Jag hoppas verkligen att du har ändrat attityd mot dina patienter. Dina tankar om obotlighet kunde du ha behållit för dig själv du kalla fisk. Du kund ha sagt! Vi får se hur det ser ut när strålningen är klar. Kanske blir det en cellgiftbehandling om ditt allmäntillstånd förbättras. Låter i mina öron betydligt humanare. Dina egna ord påminde mig omedelbart om Auschwiz. Ingen medmänsklighet att tala om. Att ditt uppförande kom från en högt utbildad kvinna, fick mig på många sätt att tänka om i nya banor!
    Också kvinnor kan ibland vara riktiga drakar i samhället!
    Människor som du brukar ofta kliva upp några steg på samhällstegen, därför ser samhället ut som det gör idag!

    Jag vet hur ont de kalla orden gjorde i din själ den gången min lilla gumma. Jag minns bilfärden hem! Ingen skall behöva låta sig utsättas för den behandlingen inom sjukvården. Ingen! Det har nu gått ett helt år sedan du gick över gränsen. Värmlands landsting tutar på i samma spår! Det var bara på avdelning 7 som du fick en ordentlig sjukvård att tala om. Det andra påminde mig mera om en jättelik fabrik, där patienter (människor från hela Värmland) skyfflades in och ut. Tack vare naturmedicinen ”Cantron” fick du ett helt år till att leva. Brittas ord om högst tre månader kvar, bekämpades med en helt annan medicin. Med all min kännedom idag hade du fått naturmedlet ”hemp oil” istället. Jag hade övertalat dig att strunta i den farliga strålningen och de cancerframkallande enormt dyra cellgifterna. Där en enda behandlingen kostar 30 000 kronor. ( Ja! de är Cancerframkallande: Läs på!) Man tror inte det är sant, vad Läkemedels-maffian kan hitta på för att tjäna grova pengar.

    Jag har hela händelseförloppet kvar i mitt minne. De flesta andra betraktade allting på håll, medan vi båda och särskilt du, satt mitt uppe i mardrömmen som blev verklighet den gången.

    Jag tänder ett ljus för dig varje dag min lilla gumma.

    För den som har lungcancer eller annan cancer och intresserar sig för hem oil – här en länk till Run from the Cure / Spring bort från din konventionella behandling. OBS: 7 avsnitt.
    http://www.youtube.com/watch?v=pjhT9282-Tw

    Artikeln nedan kanske är förklaringen till att du fick vänta över en månad innan man tog prover på din cancer. Till detta vill jag bara säga, att detta inte bara beror på de högavlönades förståelse för systemet som är boven i dramat. Även de högavlönade läkarna gynnar med all säkerhet sina gelikar framför ”Kreti och Pleti” Jag kan ju inte förneka våra fattiga negativa förnimmelser vid vårt allra första möte med ovanstående Britta! Samtidigt fick vi ju rapporter från en annan oss mycket närstående patient med exakt samma sjukdom som gav oss en helt annan bild av Britta. Hon var ju själv chef på ett behandlingshem och kunde sin sak. Trots att hennes tumör via telefon senare förklarades vara helt borta och botad, avled hon tre månader efter May-Britt. Henne kunde man ju inte heller bota.

    Jag var också på hennes begravning, så jag vet vad jag talar om. Det är nog svårt med den sortens cancerframkallande terapi. I USA kallar man cancerbehandlingen med strålning och de cancerframkallande cellgifterna för ”Soft Killing” Mycket talar för att man medvetet vill begränsa jordens befolkning, där inte minst medicin maffian deltar. Men man vill samtidigt tjäna så mycket som möjligt på varje patient. Hur skulle man annars kunna förklara förbudet av mediciner som ”Hemp Oil” där man bevisligen har ett mycket gott resultat. Den medicinen fanns ju för övrigt på varje apotek i världen långt in på 1900 talet. Innan medicin maffian som inte kunde ta patent på en medicinalväxt, såg till att den förbjöds.

    Hela denna fråga står under het debatt i USA, där Obama med lagar, förordningar och nya direktiv till läkarkåren vill införa eutanasi efter nazist modell. Gamla och fattiga i USA har inget livsberättigande längre. Den odemokratiska EU Kommissionen, där det enbart sitter folk från bland andra olja och läkemedelsindustrin, kommer säkert att hörsamma de nya tongångarna från USA. De ingår så att säga i samma paket och har inte valts av oss, alltmedan de styr över nära en halv miljard människor. Hur i all sin dar kunde Sverige gå med i EU? Ett EU som grundlades redan av nazister i början av fyrtiotalet, om allt skulle gå snett med Hitlers krigspolitik. Jag vill inte bara tända ett ljus för May-Britt på denna sida, utan komma med lite upplysningar till hennes ära och minne. Hon var också en mycket medveten själ beträffande politik och vad som är på gång i världen.

    Kan jag tända ett och annat ljus även hos oss själva, så är det helt i hennes anda!

    Här en länk där en amerikansk historiker anklagar Obama politiken leda till miljoner människors död. http://www.youtube.com/watch?v=ho-0SHFEgGo&feature=related

    Och här vad jag hittade bland de färska nyheterna idag.

    Höginkomsttagare får snabbare vård

    LINKÖPING. Låginkomsttagare får vänta längre på vård än de med höga inkomster, uppger Dagens Medicin och SR Östergötland.
    Kötiden till allmän kirurgi är 34 procent kortare och inom ortopedin 27 procent kortare för högavlönade, visar en avhandling vid Linköpings universitet, där Östergötlands landsting granskats.
    Förklaringen till att höginkomsttagare får bättre vård är inte att de betalar. Ofta är de högutbildade, förstår de administrativa systemen och kan prata bättre för sig.

  9. Anneli Karlsson skriver:

    Idag går mina tankar särskilt till dig, ett år har gått…
    Mitt i min varadag med alla mina måsten tänker
    jag stanna upp ett slag och tända ett ljus för dig.

  10. Zenita Olausson skriver:

    Idag har det gått ett helt år sedan din ande fick vingar och lämnade din späda lilla kropp…..
    Jag hoppas att du sitter uppe på ett moln och tittar ner på oss med ett leende.
    Min förtröstan i min sorg är att du har det bra, och att du får göra allt du inte hann med här på jorden. Att du får odla dina rosor, se dina växter gro och växa, hör fåglarna kvittra när morgondaggen lägger sig till ro. Men det största hoppet är att smärtan är borta och att du kan fylla dina lungor med frisk luft och att du njuter av varje andetag. Jag vill tända det vackraste ljuset som finns här på jorden enbart för dig. Jag älskar och saknar dig.

    Zenita

  11. Mahlin skriver:

    Hej farmor!
    Vill mest bara prata av mig lite med dig.

    I mitt rum, vid din lilla minnesplats kollar jag varje dag och ger dig en tanke.
    Men ibland på kvällarna när jag ska lägga mig och somna, känns det som allt kommer tillbaka, som att du sitter här och tårar av saknad kommer.
    Jag saknar dig innerligt och jag tyckr det är oerhört orättvist att du fick flytta till en annan jord, till Nangijala.
    Du var inte klar här, men mitt i min sorg kan jag trösta mig med att alla dina bördor skönk ner, ner till dit där dom hör hemma.
    Och att du fick flyga, flyga runt hela jorde och uppleva allt innan du landade i drömmarnas land, där jag vet att du väntar på oss.

    Ja du lilla farmor, det fanns så mycket mer som borde ha sagt.
    Vill säga att jag är så glad att jag fick träffa dig.
    Tack för våran tid..

  12. Zenita Olausson skriver:

    Sitter här på morgonkvisten men en kopp kaffe och tänker tillbaka på tidigare påskhelger. Det är en av alla högtider som jag alltid sett framemot. Då kunden vi träffas, ha trevligt och äta gott. Men nu är det inte som tidigare längre för du finns inte med oss och jag saknar dig enormt. Jag hoppas att det finns en annan sida och att du nu tar några danssteg idag och att du får ett påskbord fullt av god mat. Att du sitter på ett moln och tittar ner på oss och ger oss en styrka som för oss framåt. Älskar dig.

    Zenita

  13. Zenita Olausson skriver:

    Det är 478 dagar sedan som du somnade in på Karlstads sjukhus. Hade du fått vara kvar här på jorden hade du idag fyllt 66 år. Jag saknar dig och vill gratulera dig på din födelsedag genom att sända mina tankar i kärlekens tecken till dig. Du finns alltid i mitt hjärta.

    Många kramar till dig från mig mamma
    Zenita

  14. Zenita Olausson skriver:

    Saknar dig

    Kram Zenita

Tänd ett ljus!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>