Om May-Britt

Vår lilla May-Britt utanför Tidö Slott i Västerås.Vår lilla May-Britt utanför Tidö Slott 2006.

Dina främsta intressen var blommor,  foto – naturen – historia och släktforskning. Du älskade Värmland och Västergötland, där vi gjorde många utflykter tillsammans. Din vagga stod år 1944 i Lillbäck tillhörande Lungsunds församling, nära Brattforshyttan  i Värmland. Jag var lyckligt lottad som fick vandra vid din  sida i 31 år. Är det några ord som jag särskilt vill nämna, så är det orden… Trofast-Ärlig-Omtänksam-Intelligent-Enormt stark som människa, ända in i det sista!

Det finns också andra ord såsom… Envis till max. Det brukar starka människor vara. Det är svårt att hålla tårarna borta när jag tänker på dig min lilla gumma. Särskilt när jag ser din sista tid på jorden, med alla dessa förbannade plågor. Utan dig har jag inte bara förlorat ett väderstreck utan två. Det är svårt att orientera sig i livet den tid som finns kvar. Somliga dagar är som att vandra i en enda tjock gröt. Men både du  och jag har alltid trott på en fortsättning efter den fysiska döden och har haft en hel del gemensamma upplevelser i kontakten med den så kallade andra sidan. Den värsta mardrömmen när man förlorar sin livskamrat är alla tankar om allt sådant man kunde ha gjort bättre. Inget kan göras ogjort när den dagen kommer. Ordet förlåt sitter ofta långt inne i oss människor. Men jag försäkrar att det ordet möter oss alla när mardrömmen sätter in.

Mycket kunde ha gjorts bättre i våra liv. Men eftersom vårt eftermäle bland människorna är att vi två  var som… ”Lång och Lerhalm” så förstår man snart också varför saknaden är så enormt stor. Det går inte en enda dag utan att jag hittar oss tillsammans ute i landskapen.

Vid någon uråldrig  kyrka som vid Södra Råda gamla kyrka, där du mycket intresserad tog del i nyuppförandet. Vid havet i Bohuslän, bland klosterruiner såsom vid  Varnhem – Gudhem och Riseberga, eller varför inte  i Bad- Doberan i Mecklenburg. Fortfarande tumlar humlorna runt i nyponbuskarna vid Sveriges allra första domkyrka där landet kristnades i Husaby, dit vi sökte oss flera gånger, eftersom platsen i sig själv var ett kraftfält för själen. Inte för att vi var särskilt religiösa av oss, utan just för den inre balansens skull. Sådan platser utgjorde varje historisk lämning i landskapen, där även en ännu äldre megalitgrav utstrålade samma slags energi. Ibland undrar jag om inte de tidigare människorna som levde här lämnade kvar skönjbara energier i tusentals år.

Alla liknande upplevelser kommer utan dig i framtiden bara att bli halva upplevelser. Jag vet inte ens idag om jag överhuvudtaget har kraft och ork att ensam besöka några av dessa solbelysta platser igen. Allt känns fortfarande alltför grått och enormt ensamt. Fyra ögon ser betydligt mer än två ögon och två själar upplever mycket mer än en enda ensam själ.

Särskilt om dessa själar, såsom jag upplevde oss två tillsammans, befann sig på exakt samma våglängd. Frekvenser har ju en stor betydelse inom kvantfysiken, där  våra själar har sin hemvist.

Både  i livet och  i döden.

Vi möts igen min lilla gumma. Var så säker! Och alldeles oavsett vad andra människor än tänker och tycker.

Tack också för att du hälsar på ibland. Du var ju noga med hur man städade, hur man laddade diskmaskinen, hur man torkade av diskbänken, hur mattan låg i hallen. Den röda bollen som vi talade om bara några dagar innan du gick bort, såsom ett säkert tecken från den andra sidan, den låg ovanpå snön vid brevlådan vid OK macken, dagen när jag postade ett brev till begravningsbyrån i Säffle.

En stark upplevelse!

Den 26 januari 2011 har det gått ett helt år sedan den ödesdigra morgonen när ambulansen kom för att hämta dig. En minnesbild som aldrig släpper sitt tag.

TACK FÖR ALLT !!

Vi älskar och saknar dig enormt!

Wolfgang.

Kommentarer inaktiverade.